goraskillnad

Ibland är människor underliga, korttänkta och kanske en aningen missunsamma.

Var på soptippen idag och skulle slänga trädgårdsavfall. Mellan de små gröna containrarna gick en kvinna med en fantastiskt vacker svart lykta i handen. Hon tittade sig omkring för att se i vilken av containrarna hon skulle slänga den.

Jag såg framför mig hur fin den skulle vara i vår lilla koloniträdgård och när hon stack ner handen i en container (dessutom fel -  för en metallförpackning är väl ändå inte en lykta?) ropade jag  "Nej". Jag gick bort till henne och sa att inte ska du väl kasta den? Hon svarade att "jo", det skulle hon. Då frågade jag om inte jag skulle kunna få den istället. Svaret blev "Varför det?". 

Aningen förvånad och skamsen svarade jag att den skulle vara jättefin i min lilla koloniträdgård. Men hon sa att den var trasig, och att den inte tålde att stå ute, för hon hade minsann redan haft den ute. I mina ögon var den lilla rosten på lyktan supercharmig och helt i den stil jag vill ha det. (Och om inte annat kunde jag ha tagit reda på det gigantiska starinljus som fortfarande fanns kvar i den.) Men jag gav upp, eftersom jag förstod att hon inte hade för avsikt att skänka mig hennes lykta, som hon bestämt sig för att kasta bort. 

Undra vad hon tänkte på, när hon åkte iväg i sina stora stadsjeep från soptippen? Knappast på en liten sopa som jag, som tigger lyktor på sopstationer...